Från sjukdom och arbetslöshet till att trivas på jobbet: ”Vill vara behövd”

Inne i ACG Accents lokaler är stämningen fokuserad men uppsluppen. Bolaget utvecklar produktmärkningskoncept för företag i textil-, sport- och konfektionsindustrin och tar fram allt från etiketter till tryck som värms fast på textil.

På företaget jobbar ungefär 55 personer. Produktionschef Linda Andersson menar att det bygger en sundare kultur på arbetsplatsen när arbetsgivaren visar att man bryr sig om att alla ska orka och trivas på jobbet. Det öppnar också upp för fler att vara öppna med hur de mår.

– Ingen behöver känna att de måste vara på topp jämt, för det orkar ingen. Det är okej att ibland är man inte det, oavsett anledning och bakgrund, säger Linda Andersson.

Aron Valtersson, 41 år, började på Ericsson efter gymnasiet – halkade in lite på ett bananskal sådär, trivdes och blev kvar.

– Det har aldrig spelat någon roll för mig vad jag jobbar med, det viktiga är att det är en plats där jag trivs.

Efter femton år blev han sjuk. Han drabbades av hjärtsvikt, och väl på sjukhuset fick han två proppar i hjärnan. Vägen tillbaka var lång.

– Allt kastades omkull. Det tog egentligen flera år innan jag landade i vad som hade hänt. Livet innan och efter är som dag och natt, säger Aron Valtersson.

Han var sjukskriven i ett år och började sedan återgå till jobbet. Då kom beskedet att Ericssons produktion lades ner i Borås, och Aron blev arbetslös.

– Då var jag faktiskt inte så orolig. Jag har alltid känt att jag kan göra nästan vad som helst, åtminstone ett tag. Det löser sig.

För ett jobb vill han ha.

– Det gör att man känner sig behövd. Det är viktigt för min del.

Kollegerna är en annan viktig komponent. På ACG Accent har Aron hittat rätt.

Genom Jobb Borås, en del av Arbetslivsförvaltningen i Borås stad, fick Aron praktik på arbetsplatsen. Det går till så att arbetsgivaren erbjuder sin tid och stöttning, medan deltagaren får ekonomiskt stöd från annat håll. Tanken är att man på så vis ska hitta en väg tillbaka till arbetet igen.

Första gången Aron kom dit varade det dock bara ett halvår, sedan blev det för mycket. Men när Aron mådde bättre igen frågade han om han fick komma tillbaka.

– Att komma ut från att ha varit hemma i flera år var väldigt jobbigt. Hade det dessutom varit ett ställe där man inte trivdes, inte kände sig som hemma – då hade jag nog inte kommit tillbaka överhuvudtaget. Här är det kul att komma hit. Det betyder jättemycket.

Linda Andersson beskriver med emfas hur glada de blev när han ville komma tillbaka.

– Aron är viktig för oss. Han tillför mycket till hela gruppen, så det har varit lätt för oss att hitta lösningar för hans skull.

Arbetstiderna och arbetsdagarna anpassas efter Arons ork. Han har sedan februari gått från att arbeta 25 till 50 procent.

– Den absolut största vinsten, förutom den personliga vinsten för Aron, är det som händer med gruppen. Jag är så stolt över min grupp, för de är så öppna och välkomnande och nyfikna, säger Linda Andersson.

– Vår önskan är att alla arbetsgivare ska vilja ta det här steget, säger Gunilla Hell Bellman, som arbetar på Sjuhärads Samordningsförbund.

De arbetar nu för att få fler arbetsgivare att ta emot personer för arbetsträning och praktik.

– Vi vill gärna uppmärksamma goda exempel och väcka inspiration hos fler arbetsgivare att följa efter, säger Gunilla Hell Bellman.

Men för att de ska hitta en hållbar vardag bör processen få ta tid.

– Man måste som arbetsgivare vara medveten om att allt inte syns. Har du brutit ett ben är det en sak – det som inte syns utanpå kan vara svårare att hantera både för individen och omgivningen. Att trappa upp i lagom takt kan vara utmaningen, säger Gunilla Hell Bellman.

Linda Andersson understryker att fler arbetsgivare borde våga öppna upp sina arbetsplatser och ta emot en extra resurs.

– Det är bara en tillgång, ingen belastning. Men du måste vara beredd att avsätta tid som arbetsgivare, det är viktigt.