Under de senaste åren har hållbarhetsrapportering gått från att vara något “några få” gjorde till att bli en allt tydligare del av hur företag visar ansvar, riktning och långsiktig affärsförståelse. Samtidigt har regelutvecklingen i EU rört sig snabbt. Europeiska kommissionens Omnibus-paket från februari 2025 föreslog bland annat att begränsa den obligatoriska CSRD-rapporteringen till de allra största företagen, och den så kallade “stop-the-clock”-lösningen har dessutom skjutit upp tillämpningen för vissa företag. Det betyder att färre företag kan omfattas direkt och att tidplanerna har förändrats. Men det betyder inte att hållbarhetsfrågorna har blivit mindre viktiga. Tvärtom.

Det är lätt att tänka att man kan vänta om man inte längre omfattas av lagkraven här och nu. Men hållbarhetsredovisning handlar inte bara om regelefterlevnad. Det handlar också om att förstå sin egen verksamhet bättre, identifiera risker och möjligheter, skapa struktur i arbetet och bli tydligare mot kunder, medarbetare, leverantörer och andra intressenter. EU-kommissionen lyfter själv fram att frivillig rapportering kan hjälpa företag att förbättra tillgången till hållbar finansiering, stärka sin konkurrenskraft och få bättre grepp om sin egen hållbarhetsprestanda.

Just därför är det intressant att det samtidigt växer fram tydliga frivilliga alternativ. I juli 2025 antog kommissionen en rekommendation om den frivilliga standarden VSME för små och medelstora företag. VSME har tagits fram av EFRAG och är tänkt att ge ett mer proportionerligt och användbart sätt att rapportera hållbarhetsinformation för företag som inte omfattas av full CSRD. Kommissionen beskriver också VSME som ett sätt att minska den administrativa bördan när mindre företag får hållbarhetsfrågor från större kunder eller från finanssektorn.

Det fina med VSME är att det följer samma grundläggande riktning som den bredare utvecklingen inom europeisk hållbarhetsrapportering. EFRAG beskriver standarden som frivillig, anpassad för mindre företag och i linje med ESRS-strukturen och samma övergripande ESG-områden. Standarden innehåller en enklare grundnivå och en mer omfattande del för företag som vill gå längre, vilket gör den användbar både som startpunkt och som utvecklingsverktyg över tid.

För många företag finns det därför goda skäl att fortsätta framåt även när lagkraven förändras. Kunder kommer fortsatt att efterfråga hållbarhetsdata. Banker och andra finansiärer tittar allt mer på hur företag arbetar med sina risker, sin omställning och sin styrning. Medarbetare och framtida talanger vill förstå vad företaget står för. Och internt blir en hållbarhetsredovisning ofta ett sätt att samla ihop arbetet, göra prioriteringar och sätta en tydligare riktning. Det är inte bara en rapport. Det är också ett verktyg för styrning och utveckling.

Vi ser därför hållbarhetsredovisningen som mer än ett svar på ett regelverk. För oss är den ett sätt att vara transparenta med var vi står, vad vi arbetar med och vilka områden vi behöver fortsätta utveckla. Att redovisa hållbarhet, även när man ännu inte måste, är ett sätt att ta frågorna på allvar — och att bygga trovärdighet innan omvärlden kräver den fullt ut.

Nu har vi publicerat vår hållbarhetsredovisning och där berättar vi mer om hur vi arbetar med våra viktigaste hållbarhetsfrågor, vilka prioriteringar vi gör och hur vi vill utvecklas framåt. Vi hoppas att den kan ge en tydlig bild av vårt arbete idag — men också av vår ambition för framtiden.