Om ni säljer textilier – som varumärke, återförsäljare, e-handel eller importör – har ni säkert stött på frågan: vad händer med osålda varor, och hur visar vi att vi hanterar dem på rätt sätt?
EU:s nya regelverk ESPR (Ecodesign for Sustainable Products Regulation) gör detta till mer än en hållbarhetsambition. Det blir en fråga om krav, data och spårbarhet – och från 19 juli 2026 även ett tydligt förbud mot att förstöra osålda kläder, accessoarer och skor (med vissa undantag).
Här går vi igenom vad som är på gång – och framför allt hur ni som textilaktör kan komma igång på ett smart, praktiskt sätt.
Varför är ESPR extra relevant för textil?
Textilflöden är ofta komplexa. Säsonger skiftar snabbt, returvolymer kan vara höga och det uppstår varor som blir svårsålda på grund av exempelvis felmärkning, skador i lager eller kvalitetsavvikelser.
Det betyder att många textilföretag behöver stärka sin förmåga att:
- mäta vad som faktiskt händer med osålda produkter,
- dokumentera varför något kasseras och hur det hanteras,
- styra mot lösningar som minskar kassation – och gör destruktion till undantag.
1) Transparenskrav: offentlig redovisning på webben i standardformat
ESPR innebär att företag som kasserar osålda konsumentprodukter som avfall (själva eller via tredje part) ska publicera information årligen på sin webbplats för föregående räkenskapsår. EU har dessutom tagit fram ett gemensamt standardformat genom Implementing Regulation (EU) 2026/2, vilket gör att uppgifterna blir jämförbara och enklare för myndigheter att kontrollera.
Några viktiga förtydliganden:
- Det handlar om osålt som hanteras som avfall (t.ex. återvinning, energiåtervinning, bortskaffande).
- Donationer omfattas inte av själva transparensredovisningen.
- Det finns en verifieringsprocess – vilket i praktiken betyder att uppgifterna behöver vara spårbara och möjliga att styrka.
I standardformatet rapporterar man bland annat:
- produktkategori (kopplat till CN-koder/varukoder),
- antal och vikt av osålda produkter som kasserats,
- skäl till kassation,
- hur stor andel som gått till olika hanteringsvägar (t.ex. förberedelse för återbruk, återvinning, energiåtervinning, bortskaffande),
- samt åtgärder för att förebygga kassation.
2) När gäller kraven – och vilka företag omfattas?
EU har förtydligat att transparenskravet redan gäller för stora företag, med publicering kopplad till företagets räkenskapsår. Medelstora företag börjar omfattas senare (från 19 juli 2030) och små/mikro är undantagna från just transparenskravet.
Men även om ni inte omfattas direkt kan kraven ändå påverka er. I textilbranschen sker mycket via samarbeten – 3PL, sorteringspartners, återbruksaktörer, avfallsaktörer – och krav på data och spårbarhet tenderar att “rinna bakåt” i kedjan.
3) Förbud mot destruktion av osålda kläder och skor från 19 juli 2026
Den mest konkreta milstolpen för textil är att ESPR inför ett förbud mot att förstöra osålda:
- kläder,
- klädaccessoarer,
- skor,
från 19 juli 2026 (med olika tidslinjer beroende på företagsstorlek samt undantag för små/mikro). EU har också preciserat undantag där destruktion kan vara tillåten – men då krävs att ni kan visa varför undantaget gäller och ha dokumentation som håller vid granskning.
Det praktiska budskapet är enkelt: om destruktion förekommer i dag behöver ni börja ställa om nu – inte 2026.
Så kommer ni igång – utan att göra det till ett tungt projekt
Det är lätt att tänka att ESPR kräver “ett stort systemprojekt”. För många textilföretag går det att komma långt genom att börja i det lilla och bygga stegvis.
1) Gör en snabb nulägeskarta över era flöden
Samla rätt personer (t.ex. inköp/produkt, lager/logistik, ekonomi, hållbarhet/QA) och få samsyn kring:
- Var uppstår osålda produkter? (returer, säsong, skador, felmärkning, provkollektioner)
- Vad händer med dem i dag? (åter i försäljning, outlet, donation, återvinning, destruktion)
- Vilka externa parter är inblandade? (3PL, sorteringspartner, avfallsaktör, second hand)
Målet är inte perfektion – bara en tydlig bild av verkligheten.
2) Definiera gemensamma begrepp
En vanlig fallgrop är att olika team menar olika saker med “osålt”, “kasserat” och “avfall”. Sätt ett par enkla definitioner som alla kan använda:
- Vad räknas som osålt?
- När blir en produkt “avfall” (och ska kunna redovisas)?
- Vad räknas som donation/återbruk jämfört med avfallshantering?
Det gör er data jämförbar över tid – och minskar risken för missförstånd.
3) Bygg en minimi-datamodell ni kan utveckla
Ni behöver inte lösa allt på en gång. Börja med att kunna följa upp:
- produktgrupp (på en nivå som funkar för er),
- antal enheter,
- uppskattad vikt (t.ex. via standardvikter per artikelgrupp/SKU),
- orsak till att det blev osålt/icke säljbart,
- hanteringsväg (åter i försäljning, donation, återvinning, etc.)
Det räcker ofta långt i början – och kan senare mappas mot formatkrav och varukoder.
4) Gör orsakerna mätbara – så att ni kan minska dem
Om “skäl till kassation” bara hamnar i fritext blir det svårt att agera. Inför en kort kodlista, exempelvis:
- skada i lager
- retur ej säljbart
- felmärkning
- kvalitetsavvikelse
- säsongsutgång/överlager
När orsakerna blir mätbara blir förbättringar möjliga – och ofta lönsamma.
5) Säkra spårbarhet och underlag redan nu
ESPR hänger ihop med att uppgifter ska kunna styrkas. Börja därför samla dokumentation strukturerat:
- intyg/kvittenser från avfalls- eller sorteringsaktörer,
- volymer per period,
- beslut och motivering vid eventuella undantag (om destruktion ändå förekommer).
Tänk: ”Kan vi visa i efterhand vad som hände – och varför?”
6) Inför en beslutsordning som gör destruktion till sista utväg
Ett praktiskt sätt att förbereda sig inför 2026 är att göra destruktion till sista utväg genom en tydlig ordning:
- åter i försäljning
- reparation/refurbish
- outlet/alternativa marknader
- donation/insamling
- materialåtervinning
- destruktion endast när det är motiverat och dokumenterbart
När ordningen är tydlig blir det lättare att fatta konsekventa beslut – även när det är stressigt inför säsongsskiften.
Avslutning
För textilbranschen är ESPR en tydlig signal: transparens blir standard och destruktion blir undantag. De företag som får ordning på sina flöden och sin data tidigt minskar inte bara risk – de bygger också bättre kontroll över returer, överskott och kostnader, samtidigt som de står starkare i en marknad där förtroende och spårbarhet blir allt viktigare.
